Sisters of Death (1977)

Genre: Thriller, Slasher, Mysterium
Regi: Joseph Mazzuca
Manus: Elwyn Richards, Peter Arnold
Längd: 87 min
Skådespelare: Arthur Franz, Claudia Jennings, Cheri Howell, Sherry Boucher, Paul Carr, Joe E Tata

Under en invigningsceremoni till ett mystiskt systraskap blir en ung kvinna dödad när hon spelar rysk roulette. Sju år senare bjuds de övriga kvinnorna till en återträff i ett hus långt ute på landet. Allt är dock en ondskefull fälla. 

Jag lyckades komma över den här gamla grindhouse-rullen på Amazon, som handlar om en återförening. En sekt bestående av unga kvinnor råkade under en ritual ut för en dödsskjutning, som splittrade sekten. Nio år senare blir kvinnorna återförenade av en okänd man, vid ett hus mitt ute i ingenstans (och miljön påminner mycket om den som syns i Tarantinos Death Proof under biljakten).

Kvinnorna och de två männen som skjutsade dem till platsen upptäcker att de hamnat i en galen mans fälla (med en förkärlek för flöjtblåsande), och kan inte fly från gården då den är omringad av ett högt, strömförande galler. I huset lurar fler jobbiga överraskningar och de inser snart att det måste finnas en bedragare i samlingen.

Sister of death spelades egentligen in redan 1972, men släpptes först 1977 – och har man det i åtanke så gör det filmen till en föregångare till dagens slasherfilmer av det moderna slaget, på samma sätt som Black Christmas (1974) och Motorsågsmassakern (1974). Filmen och skådespelarna håller faktiskt en överraskande bra klass och den engagerar över förväntan med en godkänt skriven historia. B-filmskänslan känner jag nästan inte av – förutom lite skräpig ljussättning och en extremt synlig mic i någon scen, och det är inte förens vid slutet som det spårar ur så där underbart härligt med en riktigt skön B-filmstwist.

Det är dock en del små detaljer i filmen som jag tar med mig, och det är att det är ett tjejgäng med en kvinna i vag lila- och gulfärgade kläder som därför påminner ganska mycket om Marie-Elizabeth Winstead i tidigare nämnda Death Proof – även utseendemässigt med hår och sätt. En annan möjlig referens till en Tarantino-film är en scen i huset där två personer går in i ett separat rum för att snacka vilken i gruppen som är bedragaren, och utsnittet är identisk med scenen i Reservoir dogs när Keitel och Belushi diskuterar vem som är bedragaren i gruppen – är inte det en solklar referens så döper jag om mig till ”Mr. Pink”.

Sisters of death har fått 4.4 i betyg på IMDB, och antagligen är det för att den varken är en speciellt bra film eller en rolig grindhouse-rulle. Den innehåller ingen extrem handling och trots sammanhanget med nästan bara tjejer i handlingen och en playboy-brud i en av huvudrollerna (Claudia Jennings) så existerar inga riktiga nakenscener – som man annars inte kommer ifrån i drive in-filmer av den här sorten.

Men helt klart en kul stund framför tv:n och ett slut som är värdigt en b-thriller!


3/10

Fotnot: Här finns faktiskt filmen att se i sin fulla längd på Vimeo.

Sisters of Death from Posture Pal on Vimeo.

Annonser

One thought on “Sisters of Death (1977)”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s