Maniac (1980)

Genre: Psykologisk thriller, Terror, Gore
Regi: William Lustig
Manus: Joe Spinell, C.A. Rosenberg
Längd: 87 min
Skådespelare: Caroline Munro, Joe Spinell, Abigail Clayton, Rita Montone, Tom Savini

En av New Yorks många invånare är Frank Zito. Men han är inte som vilken vanlig New York-bo som helst… Nej, Frank är mentalt störd och fördriver tiden genom att mörda oskyldiga kvinnor och pynta sin skyltdockesamling med offrens skalper.

William Lustig har regisserat denna seriemördarfilm, som handlar om Frank Zito – en psykopat som ger sig på kvinnor för att stilla hans inre vrede efter barndomstrauman orsakade av hans mor. Joe Spinell spelar den störde Zito – och som han gör det!

Jag förväntade mig en daterad slasher med en underhållande huvudroll av Bruce Campbell-stuk ungefär, men fick en komplex skådespelarprestation som hör hemma bland de stora. Sättet han väser ur sig den krypande, välskrivna dialogen är så naturlig att han känns helt oberäknelig. Och inte undra på att han spelar rollen så bra, då det är Spinell som har skrivit manuset och även producerat filmen – en skapande skådespelare, alltså.

Hans meritlista är för övrigt en historia för sig. Han startade filmkarriären med Gudfadern och har efter det medverkat i högt och lågt, om vartannat, där Taxi Driver, Rocky 1 & 2, Gudfadern del 2, Maniac Cop, Vigilante och The Last Horror Film tillhör några höjdpunkter.

Men vidare till hans prestation, där hans risiga kroppsform och sjuka men samtidigt ledsna ögon gör honom klassisk. Sättet han rör sig på, sättet han talar, ja, han är verkligen karaktären Frank Zito. Han imponerar när han ska vara hotfull och han imponerar när han ska vara civiliserad och återhållsam. Att imponera i monologer kräver skicklighet och Spinell äger monologscenerna.

För övrigt bygger filmen upp spänningen bra med ett välkomponerat foto, väldigt bra musik (!) av Jay Chattaway och med tanke på att det är en ren b-film med porrskådisar i flera av de kvinnliga rollerna så har regissör Lustig lyckats mycket väl med att få ut något bra även av birollinnehavarna. Filmen – med sina smutsiga New York-miljöer och den starka psykologiska handlingen, en smutsig Taxi Driver och är stundtals av samma kvalitet, vilket är stora ord då det är en favorit av mycket stora mått.

Splattermästaren Tom Savini står för de blodiga effekterna som fick en hel censurvärld att gå i taket på 80-talet. Det är extremt och, av min magkänsla att döma, verkliga effekter och trots att det inte är något zombiefilm får Savini briljera med sin speciella talang. Savini har dessutom – sin tradition trogen, en liten roll i filmen som får en spektakulär avslutning. Slutsekvensen i Maniac är spiken i kistan på en höjdarfilm som förtjänar ett större och bättre rykte!

4/5

Fotnot: Jag läste igenom dvd:ns trivia om filmen och det finns ju så sjukt mycket intressant att läsa om den att det lätt skulle gå att skriva en hel bok om detta färgstarka kultspektakel…

Annonser

6 thoughts on “Maniac (1980)”

  1. Jag kanske inte var så jättenöjd med Maniac, men gillade helt klart musiken och känslan i filmen som var passande och bra. Sen gillade jag scenen som jag tagit bilden från, förmodligen den starkaste scenen (iaf den jag minns bäst).

    Om du inte sett William Lustigs sköna Vigilante (1983) så är det ett tips.

    Har du förresten sett och skrivit om A Serbian Film ? Har ju skrivits och diskuterats friskt på andra filmbloggar, men jag är nyfiken på vad du har att skriva om filmen.

    1. Ja, bilscenen i Maniac är bland det bästa Tom Savini åstadkommit och jag tror han själv nämnt scenen som sin favorit från karriären. Vigilante ligger på min ”Att se”-lista.

      Nej, jag har fortfarande inte sett A Serbian Film trots att ”sjuka filmer” brukar locka mitt intresse när de får bra eller engagerad kritik. Kommer se den och definitivt skriva mitt omdöme på det provocerande magslaget.

      1. Bilscenen är verkligen något lite extra. Gillade även ett par av scenerna i The Burning som ju Savini ligger bakom.

        A Serbian Film såg jag ju innan den blev så hett omtalad då den visades på Stockholm Filmfestival. Det är ju inte så jättemycket skräckfilm över den egentligen, men blir som sagt intressant att läsa dina tankar kring filmen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s