Mammoth (2009)

Genre: Relationsdrama, Existentiellt drama
Regi: Lukas Moodysson
Manus: Lukas Moodysson
Längd: 125 min

Leo (Gael García Bernal) och Ellen (Michelle Williams) bor i en lägenhet på Manhattan med deras 9-åriga dotter Jackie och den vänliga filippinska nannyn Gloria (Marife Necesito), som tar hand om Jackie medan Jackies föräldrar spenderar tiden på deras karriärer. Ellen är borta hela nätterna på jourarbete som kirurg på intensivvården och Leo är ägare av en framgångsrik webbsida. På Filippinerna saknar 10-årige Salvador och hans lillebror sin mamma, och när Leo är på affärsresa i Thailand får han han ett infall om att förändra sitt liv och ställa saker till rätta.

Detta är förutsättningarna för Lukas Moodyssons första engelskspråkiga film – och en återgång till bredare film efter de experimentiella filmerna Ett hål i mitt hjärta (2004) och Container (2006). Mammoth har de välkända Moodysson-dragen av avståndstaganden mellan människor och tunga, mänskliga problem. Däremot jonglerar han med flera historier på olika håll i världen, vilket gör att den skiljer sig från hans tidigare filmer. Filmen kan också tolkas som en kamp mellan pengar och familj – hur försörjningen också blir en fiende som skadar mer än den gör nytta, samt hur vi i dagens samhälle kan köpa allt för pengar, men värdet skiljer sig beroende på var i världen och i vilken situation man befinner sig i.

Moodysson har verkligen lyckats skaka fram fina skådespelarprestationer, där de yngre barnskådisarna som Sophie Nyweide och Jan David G. Nicdao ger starka intryck på mig och tillhör den viktigaste delen i filmen. Lägg därtill en positiv överraskning i barnflickan Marife Necesito och en mycket trovärdig och superb Michelle Williams som den oroliga karriärmamman.

Gael García Bernal glänser dock mest som den funderande Leo, och visar varför han räknas till de bästa manliga skådespelarna just nu. Vilsenheten och ångesten glänser i hans ögon och trovärdigheten går bara inte att klaga på. Williams tillhör dessutom den kanske jämnaste unga skådespelerskan just nu och visar här en av sina starkaste prestationer (i klass med Blue Valentine och Brokeback Mountain) Bra musikval av Moodysson i det dels mysiga, dels pumpande soundtracket skapar också en fin känsla.

Filmens intensitet är inte lika stegrande som i Lilja 4-ever, men river med jämna mellanrum upp känslor och jobbar lite mer komplext och genomgående tänkande, för att slutligen driva i land. Filmen planterar små, filosofiska detaljer som tilltalar mig väldigt mycket och det gör också filmen lite rikare än Moodyssons första filmer. Mammoth är som en slice Tillsammans med små, små drag av Ett hål i mitt hjärta och lite större, globalare budskap och större storys.

De 70 miljonerna som filmens budget ligger på har använts på helt rätt saker och känns helt rimligt – särskilt om man jämför med svenska Arn-duettens 250 miljoners-rån som gjordes samtidigt. Jag kom till biosalongen med ganska försiktiga förhoppningar, efter att alla skriverier oklokt hade handlat om hur Lukas Moodysson har fått alla förutsättningar för att göra en kanonfilm – själv tycker jag att budgeten och det internationella formatet snarare ökar chanserna för att tryckkraften blir mindre.

Klart är att Moodysson har något att berätta och även om det inte kommer fram med maximal tyngd och tydlighet, som i hans succéer, så väcker filmen mig ordentligt, lyckas beröra mig och jag lämnar biosalongen nöjd – dock knappast tillfreds, och med en hel del att fundera över.

7/10

Annonser

4 thoughts on “Mammoth (2009)”

  1. En trevlig lite återkomst för Moodysson, men jag uppskattade inte filmen så mycket som jag hade hoppats på. Förmodligen var en anledning till detta att jag tyckte filmen var alldeles för lik Babel i upplägg och tema.
    Men det är fortfarande en sevärd film.

    1. Ja, det var en negativ tanke hos mig också när jag såg filmen första gången, men egentligen är det en bagatell. Likheten med Babel är i princip endast att den utspelas på mer än ett ställe i världen samtidigt, och att vi människor lever i samma värld där livsförhållanden på ena sidan jordklotet påverkar människor på andra sidan jordklotet. Jag ska se Babel igen hyfsat snart, men faktiskt tycker jag nog att Mammoth funkar bättre i längden för mig, även om Babel rent manusmässigt känns mer färdig. Jag har bara sett Babel en gång, då den kom, men blev mycket imponerad av den med även om jag tycker att Mammoth tar upp fler tankeväckande problem hos oss människor och är en bättre ”samtalsfilm”, som öppnar upp för mer diskussion.

  2. Den här filmen tyckte jag väldigt mycket om. Väldigt mycket.
    Mina förväntningar var i och för sig sjuuuukt låga efter det pretentiösa magplasket (förlåt, kunde inte hålla mig från att använda det ordet 😉 ) Ett hål i mitt hjärta men Moodysson bevisar verkligen – igen – att han är en av Sveriges mest intressanta regissörer.

    1. Ja, jag håller med. Första gången – när jag såg Mammoth på bio, var den riktigt bra. Andra gången sjönk min entusiasm något för den då jag tyckte att den dog ut litegrann, men när jag återigen såg den för tredje gången så var den nästan ännu bättre än första gången. Den har fler utpräglade lager att jobba med än Moodyssons tidigare filmer, vilket kräver att man ger sig själv tålamod att ta in dem alla och det har nog de flesta som kritiserar den negativt inte gjort. Synd att Moddysson verkar ha pensionerat sig som regissör då han verkar vara trött på konstformen – åtminstone för tillfället. Dock är det roligt att hans nya bok (Döden & co) har blivit rosad på de flesta håll som en mycket, mycket bra och intelligent bok. Har du läst den? 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s