Liv till varje pris (1998)

Genre: Dokumentär
Regi: Stefan Jarl
Medverkande: Thommy Berggren, Stefan Jarl, Keve Hjelm, Tomas von Brömssen, Roy Andersson, Kalle Boman, Malena Digman, Rolf Lindfors, Jan Troell, Karsten Wedel, Elia Kazan
Längd: 93 min

Bo Widerberg – Sveriges internationellt sett största regissör näst efter Bergman. En person som på många sätt var tvärtemot det som Bergman stod för. Intrycket brukar vara att Widerberg var en impulsiv, spontan man som drogs till det okontrollerbara och vägrade jobba med ordning omkring sig. Jag får känslan av att han såg vikten av att filminspelningen måste kännas som en lek och inte ett arbete. Fick han för sig att ”nu jäklar skulle det vara kul att spela in den här idén”, ja då gjorde han det och det utan någon rädsla som hejdade honom.

Hans egen son – Johan Widerberg (Ebba & Didrik, Lust och fägring stor, Under solen), slussades ju tidigt in framför hans kamera och medverkade i de flesta filmprojekten han tog sig för och på något sätt får jag känslan av att det var för att han trodde på ”man tar vad man har”-principen och då är inget särskilt omöjligt. Men precis som Bergman så hade han kubikvis med karisma och originell explosivitet. Han vågade kritisera Bergman tidigt i sin karriär – något som var förbjudet, men Bergman verkade i alla fall gilla honom. Han blev och kommer väl för alltid att bli jämförd med Bergman, vilket känns onödigt just för att deras filmer skiljer sig så mycket från varandra både vad gäller stil, handling, skådespeleri och budskap.

Det här var väl ungefär det jag visste innan jag satte mig ner och såg Stefan Jarls (Mods-trilogin) dokument över denna speciella regissör, som gick bort 1997, strax efter succén med det kontroversiella dramat Lust och fägring stor. Jarl plockar, med stor hjälp av Widerbergs parhäst och skådespelaress Thommy Berggren, fram mycket varma och intressanta berättelser och anekdoter om hur Widerberg var som person och hur han vessade sina skådespelare. Berätteslen om hur Bo med stor entusiasm grep tag i Berggren och ville sätta igång att filma med detsamma på plats, trots att han varken hade kamera eller manus, är bara en av flera underbara ögonblick i Jarls hyllningsfilm.

Till dokumentärens brister hör att den stundtals är obalanserad vad gäller innehållet, men ändå är jag inte riktigt överens med mig själv vad gäller den kritiken. Jarl väljer att lyfta fram mycket fokus på Widerbergs oavslutade film Röd och Svart, där han visar extremt fascinerande bilder från de avdammade filmrullarna och Thommy Berggren talar ut om sin beundran över filmen och förfäran över att den aldrig blev färdiggjord. Jag älskar det här partiet av filmen, men samtidigt blir det desto mindre reflekterande över Widerbergs övriga, färdiga filmer. Dokumentären skulle ha behövt runt en halvtimme där filmer som Ådalen 31, Mannen på taket, Joe Hill och nämnda Lust och fägring stor kunde få även sin tid.

Bo Widerberg (till vänster) och Thommy Berggren (mitten) under inspelningen av Kvarteret Korpen (1963).

En höjdpunkt är Thommy Berggrens minne om hur han blev inbjuden av Bergman för att skriva på för en roll i hans kommande film Tystnaden, men själva poängen med historien, varför Berggren valde att göra Kvarteret Korpen istället för Tystnaden, den får vi aldrig veta. Dessutom tas den intressanta relationen mellan Bo och sonen Johan aldrig upp och sonen medverkar inte heller själv i dokumentären, även om det är förståeligt.

Så egentligen har dokumentären angenäma problem då jag vill se mer av allt det fantastiska som den bjuder på, men som det ser ut så nedprioriterades det av valet att få ut filmen endast ett år efter Bo Widerbergs död. Bo uttalar sig själv i arkiverat material om svensk films situation och hur den till stor del fortfarande (åtminstone på slutet av 90-talet då dokumentären gjordes) hänger starkast på de gamla gubbarna, som Troell, Jarl och Roy Andersson. Och hans oro över kreativiteten inom svensk film är ju befogad och passande för dokumentärens blandning av stolthet och sorg.

Bo Widerberg är definitivt saknad och dokumentären ger verkligen en vemodig känsla av det, samtidigt som jag blir väldigt inspirerad av Widerbergs vilja att skapa något direkt, direkt.

8/10

Annonser

2 thoughts on “Liv till varje pris (1998)”

  1. Ännu en intressant film som gått mig helt förbi! Stefan Jarls dokumentärer, eller underhållningsdokumentärer, är ju lite speciella. Mycket lämnas öppet och osagt. Men din text gör mig riktigt nyfiken på att se och försöka förstå varför han valt att fokusera på just det han gör i denna. Tack för tipset!

  2. Trevlig läsning. Jag har ju själv sett ett antal dokumentärer om film och filmare (i samband med Kunskapskanalens satsning). Den här ingick inte där så jag får se den på egen hand. Har sett fram emot den ett tag. Har du sett Muraren som Jarl gjorde om Berggren?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s