Masters of Horror: Jenifer (2005)

Genre: Skräck
Regi: Dario Argento
Manus: Steven Weber, Bruce Jones (serienovell)
Längd: 58 min

Den här filmen är en del av Showtime’s tv-serie Masters of Horror och Jenifer regisserades av ingen mindre än skräckmästaren Dario Argento (Suspiria, Phenomena, Profondo Rosso bl.a). Dock märks inte det alls, förutom att musiken innehåller lite barnlallande och att huvudkaraktärerna är en kriminalare och en ung kvinna. Inte vilken kvinna som helst, dock, då hon är stum och beter sig djuriskt – och har ett missbildat ansikte med mörka ögon och makaber mun.

Och Argento skickar både blinkningar till Frankenstein och Psycho vid flera tillfällen, men det här är ingen höjdare från Darios sida. Hela händelseutvecklingen känns orealistisk på det dåliga, oinspirerande sättet, även om det bidrar till en dyster stämning. Men Argento skrämmer inte så mycket som han brukar och trots några spännande scener så är det inte alltid så fängslande. Det är i alla fall skönt att tänka att trots att Dario Argento håller tillbaka med sin ondska här så blir det ändå kusligare än de flesta andra Masters of Horror-episoder som jag sett, och även ganska fräsch för att vara skräckfilm. Slutet har också en bra poäng, men ha inga höga förväntningar på den här rullen bara för att det är Argento.


2/5

Annonser

6 thoughts on “Masters of Horror: Jenifer (2005)”

    1. Även om majoriteten av Masters of Horror är ganska sunkiga så finns det en dragningskraft som stegrar efter lite tittande – precis som med Tales from the crypt och liknande. Jag gillar Pick Me Up riktigt mycket då den har en vass story (kommer snart med en recension på den som jag har), även om det nog är väldigt personligt. Right To Die är en episod som verkligen får det att vridas om i magen på mig och är lite mer intressant än majoriteten. The Black Cat har en bra grundhistoria (den av Edgar Allan Poe) och då jag inte var bekant med historien sedan tidgare så blev den sevärd (dessutom regisserad av Stuart ”Re-animator” Gordon). Homecoming av Joe Dante är ingen skräckis precis, men sevärd för sitt politiska budskap med stupade Iraksoldater som återvänder till USA som zombies. 😀 Dessa rekommenderar jag starkast.

    1. I Masters of horror-versionen är det Stuart Gordon, som ligger bakom H.P Lovecraft-adaptationen Re-animator bland annat. Blir dock sugen på att se Roger Cormans klassiska version och Two Evil Eyes ska jag se under månaden är det tänkt. Fränt grundmaterial, och i Gordons version låter han Edgar Allan Poe vara själva huvudkaraktären. Jag vet att jag inte tyckte den var särskilt intressant ända fram till slutknorren, som fick mig att omvärdera episoden helt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s