Poltergeist (1982)

Genre: Familjerysare. Effektskräck
Regi: Tobe Hooper
Manus: Steven Spielberg, Michael Grais, Mark Victor
Längd: 114 min
Skådespelare: Craig T Nelson, JoBeth Williams, Heather O’Rourke, Beatrice Straight, Dominique Dunne, Oliver Robins, Zelda Rubinstein

Poltergeist är en klassiker inom rysare och jag har hört folk säga att den ska vara lite läskig men bra. Den handlar kort och gott om en klinisk kärnfamilj som bor i ett vackert område i den amerikanska södern. Familjens lilla dotter försvinner oturligt nog in i husets tv-apparat efter att ha fått kontakt med husets pratglada spöken. Spökena visar sig vara ondskefullare än vad någon först kunnat ana, och familjen tar en stor risk när de försöker bringa tillbaka deras söta lilla dotter från andarna.

Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga ribban åt den här filmen, som är regisserad av Tobe Hooper – samme man som skrev in sig i skräckfilmshistorien i och med hans skapelse Motorsågsmassakern. Dock är inte Tobe Hooper värd att nämna alls, då det här tydligt är en skapelse i producentens Steven Spielbergs anda, och det är också han som skrivit filmen. Filmen är sliskigt familjevänlig och oskyldigt gullig. Som i en scen börjar några äldre byggarbetare att flörta med familjens tonårsdotter, medan mamman tittar intet ont anande från köksfönstret och ler glatt åt dem alla, på det allra puttinuttigaste sättet.  Allting är en enda stor idyll, och funkar som en kontrast till de ”hemska” sakerna som poltergeisten sedan orsakar. Då öser filmen på med effekter och går till en överdrift som jag i vanliga fall bara ser i serietidningar.

Det blir aldrig läskigt – eller jo, en gång blev jag riktigt rädd, i en mycket skicklig scen med möbler. Annars var det bara för mycket. Karaktärerna var alldeles för idylliska och den lilla flickan som, filmen i huvudsak följer, är lite väl intelligent och gullig på samma gång, och allt hon säger är bara till för att driva på handlingen och nästa scen, utan större känsla för realism. En tabbe av Spielberg som inte alla ser, men som jag inte klarade av att undgå, tyvärr. Men som en familjefilm så är Poltergeist underhållande och i det avseendet så har Spielberg och Hooper absolut lyckats.

Filmen är en gourmetportion i ”80-tal” och sevärd om man vill se en mysrysare som inte skrämmer. Därför är det svårt för mig att veta hur jag ska sätta betyget, för som skräckfilm är den inte bra, som familjefilm är den riktigt bra och som en stunds underhållning för en tidig kväll så är den helt klart duglig. Mannen med pengarna – Steven Spielberg, vet hur man gör en blockbuster.


5/10

Annonser

2 thoughts on “Poltergeist (1982)”

  1. Håller verkligen med om att Poltergeist knappt är ens obehaglig. Däremot älskar jag satiren i den kring det moderna samhället, som att spökena kommer ur TV:n och så vidare. Och jag gillar verkligen diskussionerna kring döden, som jag blir väldigt rörd av… jag gillar verkligen helheten men har aldrig kunnat ta den på allvar som skräckfilm.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s